Den som kom på att man kan tävla i sprint borde få ett pris av föreningen för längdåkningens bevarande i tv. Istället för att titta på femmilen (åka åka åka snora åka byta plats på de två längst fram åka åka) kan lyckliga människor nu titta på denna underhållning.

Saker händer! Folk ramlar! Svenska åkare vinner! Det kommer att bli OS-guld! (Jag har inte alls blivit påverkad av kommentatorerna.)

Parallellt med denna sportglädje läser jag en bedårande bok som heter ”Kejsare, huliganer och pappenheimare” av Gunnar Bergh. Den handlar om eponymer. Det är ord och uttryck som är bildade utifrån personnamn.

Kända eponymer är till exempel biff à la Lindström, decibel, quisling och friggebod. Jag riktigt känner hur min allmänbildningsnivå skenar i höjden så jag kan verkligen rekommendera den. Enligt boken är det störst chans att det finns en känd eponym som förevigar ditt namn om du

• var en man
• jobbade med politik eller naturvetenskap
• var bosatt i Frankrike
• levde på 1800-talet.

Utifrån denna lista verkar det ju ganska kört för oss som lever nu, men jag tror att det finns hopp. Det handlar om att göra något speciellt i en sport.

Under tävlingen Tour de ski till exempel (mycket bra tävling, tror att den nämns lite tidigare i detta inlägg) skapas eponymer i mängder. Som de här:

2008 skapades en Charlotte Kalla eller ett kallaryck. Innebär att rycka och åka förbi motståndare i mycket brant uppförsbacke samt vinna.

2010 kan man göra en Emil Jönsson (även om det inte är så eftersträvat). Emil ramlade precis innan upploppet och vann inte.
Uppdatering: En Emil Jönsson är mer specifikt att bli fälld bakifrån av en ryss precis innan upploppet.

Det går också att göra en Marcus Hellner (sagt av expertkommentatorn Emelie Öhrstig). Det innebär att köra om tre åkare i ett eget spår och lägga sig på en andraplats som man sedan håller loppet ut. Omkörningen ska göras på en viss plats i banan, just innan den lilla puckeln. Ganska specifikt med andra ord.

Min gissning är att detta uttryck inte kommer att bli lika känt som biff à la Lindström, men man vet aldrig.