Tillsammans med Elfrida Bergman, Theresa Berg och Sara Lindquist har jag skickat in en projektansökan till länsstyrelsen. Idag fick vi veta att vi får pengar till (halva) projektet. Hurra säger jag!

När jag började söka lite så upptäckte jag dock att uttrycket inte var så nytt som jag trodde. Enligt Internet (vår outsinliga källa till visdom) dök det upp 2004-2005 någon gång, och slog igenom under 2009. Här nedan presenterar jag resultatet från min extremt vetenskapliga undersökning. Metod:  sök på gillart, svenska sidor, på Google.

2003 – 0 träffar
2004 – 6 träffar (två relevanta)
2005 – 100 träffar (vet inte hur många relevanta)
2006 – 281
2007 – 278
2008 – 738
2009 – 17 500
2010 hittills – 20 900

Vad tycker då folk om detta? Det verkar vara delade meningar. Å ena sidan finns en facebookgrupp som heter ”jag gillart” ! Nej det gör du inte. du G-I-L-L-A-R D-E-T. uppfattat? I skrivande stund har den 56 fans. Länk här. Å andra sidan finns en facebookgrupp som vill att ”gilla-knappen” ska byta namn till ”Gillart”.

Det roliga med språk är ju sånt här. Tänk att vi kan hitta på nya konstruktioner och använda dem – och att andra förstår vad vi menar! Idag går det inte att slå upp gillart i SAOL, men om folk fortsätter använda ordet kommer det antagligen med om X antal år. När jag letade vidare hittade jag även liknande uttryck som älskar’t och avskyr’t. Det kanske till och med blir så att en t-ändelse bakom verb som uttrycker en känsla för något blir en ny grammatisk form om några år?

Kom gärna med din gissning!

Men. Nu har lagen gjort sin första insats i verkliga världen. JO prickar regeringskansliet för den ogenomtänkta strategin att använda mejladresser med engelsk slutkläm.
Adresser som primeminister.ministry.se, employment.ministry.se, enterprise.ministry.se och foreign.ministry.se kommer att kompletteras med svenska versioner. Hurra, säger jag!

Nu lovar regeringskansliet att adresser på svenska ska införas och fungera parallellt med de engelska.

Källa: Svenska dagbladet

Den som kom på att man kan tävla i sprint borde få ett pris av föreningen för längdåkningens bevarande i tv. Istället för att titta på femmilen (åka åka åka snora åka byta plats på de två längst fram åka åka) kan lyckliga människor nu titta på denna underhållning.

Saker händer! Folk ramlar! Svenska åkare vinner! Det kommer att bli OS-guld! (Jag har inte alls blivit påverkad av kommentatorerna.)

Parallellt med denna sportglädje läser jag en bedårande bok som heter ”Kejsare, huliganer och pappenheimare” av Gunnar Bergh. Den handlar om eponymer. Det är ord och uttryck som är bildade utifrån personnamn.

Kända eponymer är till exempel biff à la Lindström, decibel, quisling och friggebod. Jag riktigt känner hur min allmänbildningsnivå skenar i höjden så jag kan verkligen rekommendera den. Enligt boken är det störst chans att det finns en känd eponym som förevigar ditt namn om du

• var en man
• jobbade med politik eller naturvetenskap
• var bosatt i Frankrike
• levde på 1800-talet.

Utifrån denna lista verkar det ju ganska kört för oss som lever nu, men jag tror att det finns hopp. Det handlar om att göra något speciellt i en sport.

Under tävlingen Tour de ski till exempel (mycket bra tävling, tror att den nämns lite tidigare i detta inlägg) skapas eponymer i mängder. Som de här:

2008 skapades en Charlotte Kalla eller ett kallaryck. Innebär att rycka och åka förbi motståndare i mycket brant uppförsbacke samt vinna.

2010 kan man göra en Emil Jönsson (även om det inte är så eftersträvat). Emil ramlade precis innan upploppet och vann inte.
Uppdatering: En Emil Jönsson är mer specifikt att bli fälld bakifrån av en ryss precis innan upploppet.

Det går också att göra en Marcus Hellner (sagt av expertkommentatorn Emelie Öhrstig). Det innebär att köra om tre åkare i ett eget spår och lägga sig på en andraplats som man sedan håller loppet ut. Omkörningen ska göras på en viss plats i banan, just innan den lilla puckeln. Ganska specifikt med andra ord.

Min gissning är att detta uttryck inte kommer att bli lika känt som biff à la Lindström, men man vet aldrig.

Tack Google översätt för alla språk i bilden ovan. Hoppas det blev rätt!

Passar på att slänga ut en fråga till mina engelskkunniga läsare:
Är det någon skillnad i uttal mellan ”fall on your knees” (textrad från O helga natt på engelska) och ”fall on your niece”?

Ingrid har skrivit två fantastiska inlägg om hur resultatet kan bli: Kristianstads kommun gillar varken svenska eller engelska och In Stockholm we take it in English.

Språkrådet ger förslag på ersättningsord
För oss som inte har engelska som förstaspråk kan det därför vara bra med riktlinjer för hur man ska skriva. Någon som pekar med hela handen och säger JA eller NEJ. Språkrådet har en ganska lång lista med ord som omväxlande används på engelska och på svenska. Listan heter passande nog Onödig engelska eller engelska i onödan? Rekommenderas som trevlig läsning i jul, efter utdelningen av alla Urban gifts som MQ vill att vi ska köpa. (Vem gifts Urban bort med? Det undrar jag.)

Använd svenska ord när det finns
Min grundregel för engelska ord i svenska texter är att inte använda dem om det finns ett bra svenskt ord. Jag skriver miljöteknik i stället för cleantech. Om det inte finns något bra svenskt ord kan man ofta försvenska stavningen. Ordet blir då lättare att böja och lättare att uttala. Mejl och sajt är två exempel som används allt oftare. Ett annat exempel är coachning, som har fått ett extra n och böjs som andra ord som slutar på -ning.

Det viktigaste är dock att tänka på sina mottagare. Förstår de vad jag vill säga? Blir de irriterade över engelska ord? För att återknyta till inledningen – att approacha sina kunder kanske går bäst om man inte approachar dem utan närmar sig dem i stället?

Bonus:
På Språkrådets lista hittar jag också vissa ord som har fått ett så starkt fäste i svenskan att de nästan bara används i sin engelska form. Till exempel beachvolleyboll, blinkers, dimmer och shorts. Eller säger du strandvolleboll, körriktningsvisare, ljusregulator och kortbyxor?

Denna kreativa sammansättning hittades på innebandymagazinet.se. Hela artikeln kan du läsa här: Saras härliga Youtube-mål avslutade festen. Ett Youtube-mål är helt enkelt ett mål som filmats, lagts ut på Youtube, och har massor av visningar för att det är så snyggt. Eller roligt.

Jag var naturligtvis tvungen att googla uttrycket och sortera träffarna i datumordning. Det tidigaste belägget verkar vara från 31 januari 2008. Då används ordet youtube-mål i Hockeybloggen: Hisey får Malmö och Leksand att jubla.

Här är ett exempel på ett Youtube-mål:

När använde du ordet Youtube-mål för första gången? :)

event: evenemang i reklamsyfte.

Vad är då ett evenemang? SAOL igen:

evenemang: märklig händelse, tillställning.

Vi går vidare bland referenslitteraturen. Bonniers svenska ordbok håller med om att ett event är ett evenemang som arrangeras i reklamsyfte. De lägger dock till att ett evenemang är en ”stor händelse som drar publik”.

Enligt Språkrådets frågelåda har orden event och evenemang samma ursprung och är egentligen samma ord. De kommer båda från det latinska ordet evenire som betyder hända. De tipsar också om det ibland kan gå lika bra att använda ordet upplevelse.

Finns det några problem med något av orden? Kanske. De går bra att böja som andra ord på svenska. Ett event, flera event, de där eventen. Men beroende på vilka som ska läsa texten kanske event är för otydligt och då är det bättre att skriva vad eventet faktiskt handlar om – till exempel fest, fotbollsmatch eller invigning.

Personligen gillar jag ordet tillställning. Det låter som en spännande händelse med ett tema (jag gillar teman) och som att man får kakor där.

Det jag tar med mig därifrån är att det är möjligt att öva upp sitt kreativa tänkande. Och glädjande nog – det viktiga är inte VAD man gör utan ATT man gör något.
Föreläsningarna fick mig även att tänka på Pippi Långstrump. Hon tänkte utanför boxen utan att känna till uttrycket ens en gång. Skurborstar på fötterna, sova upp och ned – so what? Bara för att alla andra gör på ett sätt behöver det inte vara det enda sättet.
Inspirerad av detta bestämde jag mig för att gå baklänges idag när jag gick ut med soporna. Det behöver ju inte bara finnas ett sätt! Allt gick bra ända tills jag krockade med en stolpe.

Förra veckan läste jag en bok om tjänstemarknadsföring*. Den var lång och handlade mycket om stora företag. Men på sidan 303 hittade jag en intressant sak.

Ett amerikanskt telefonbolag (GTE) gör tydligen stora kundintervjuer varje år för att ta reda på vilka faktorer som kunderna tycker är viktiga för att en tjänst ska ha bra kvalitet. Resultatet visade följande:

39 % av kunderna tyckte att pålitlighet var viktigt
26% tyckte att enkelhet var viktigt (det ska vara lätt att göra affärer med företaget)

35% tyckte att följande tre saker var viktiga:

• Lättillgänglig information
• Begripliga fakturor
• Lättförståeliga instruktioner och telefonkataloger

Yes! Jag håller med de här amerikanerna, trots att jag inte förstår varför de redovisat de sista tre punkterna under samma procenttal. Språket är jätteviktigt när kunder bedömer kvalitet. Jag valde till exempel inte ett webbhotell med mängder av särskrivningar i sina avtalsvillkor (jo, jag läser faktiskt dem, nästan alltid).

Hur påverkar språket din uppfattning av kvalitet?

*Boken heter Marknadsföring i tjänsteekonomin av Per Echeverri & Bo Edvardsson. Hittas t.ex. här.