Får man skriva att man vill approacha sina kunder? Är det okej? Engelska ord instoppade i en svensk text kan skapa förvirring eftersom ingen riktigt vet vad de betyder. Engelska kan också användas utan eftertanke – bara för att det ska låta bättre och mer internationellt.

Ingrid har skrivit två fantastiska inlägg om hur resultatet kan bli: Kristianstads kommun gillar varken svenska eller engelska och In Stockholm we take it in English.

Språkrådet ger förslag på ersättningsord
För oss som inte har engelska som förstaspråk kan det därför vara bra med riktlinjer för hur man ska skriva. Någon som pekar med hela handen och säger JA eller NEJ. Språkrådet har en ganska lång lista med ord som omväxlande används på engelska och på svenska. Listan heter passande nog Onödig engelska eller engelska i onödan? Rekommenderas som trevlig läsning i jul, efter utdelningen av alla Urban gifts som MQ vill att vi ska köpa. (Vem gifts Urban bort med? Det undrar jag.)

Använd svenska ord när det finns
Min grundregel för engelska ord i svenska texter är att inte använda dem om det finns ett bra svenskt ord. Jag skriver miljöteknik i stället för cleantech. Om det inte finns något bra svenskt ord kan man ofta försvenska stavningen. Ordet blir då lättare att böja och lättare att uttala. Mejl och sajt är två exempel som används allt oftare. Ett annat exempel är coachning, som har fått ett extra n och böjs som andra ord som slutar på -ning.

Det viktigaste är dock att tänka på sina mottagare. Förstår de vad jag vill säga? Blir de irriterade över engelska ord? För att återknyta till inledningen – att approacha sina kunder kanske går bäst om man inte approachar dem utan närmar sig dem i stället?

Bonus:
På Språkrådets lista hittar jag också vissa ord som har fått ett så starkt fäste i svenskan att de nästan bara används i sin engelska form. Till exempel beachvolleyboll, blinkers, dimmer och shorts. Eller säger du strandvolleboll, körriktningsvisare, ljusregulator och kortbyxor?